Agera mot transplantationsmissbruk i Kina

(Anmärkningar förberedda för en parlamentarisk genomgång Canberra, Australien 23 november 2022)  

av David Matas

 

Tack för att du gav mig möjligheten att prata med dig i dag om transplantationsmissbruk i Kina. Jag har arbetat med denna fråga nu i mer än sexton år och har träffat australiensiska parlamentsledamöter tidigare. 

 

En anledning, om än långt ifrån den enda, till att jag och andra forskare kom fram till att samvetsfångar i Kina dödades på industriellt sätt för sina organ var att det inte fanns några lagar på plats för att stoppa övergreppen, varken i Kina eller utomlands. De primära offren när jag började min forskning med den bortgångne David Kilgour var utövare av den andligt baserade uppsättningen av övningar Falun Gong. Nu när deras antal har utarmats har uigurerna blivit ersättningsoffer i betydande antal. Men det finns andra också, tibetaner och huskristna, speciellt men inte bara östlig blixt.

 

In Kina, problemet 2006 när jag började detta arbete, var inte bara en frånvaro av lagar. En kinesisk lag från 1979 om medicinsk forskning och en lag från 1984 om fångar tillät uttryckligen anskaffning av organ från de döda utan medgivande från någon, förutsatt att familjen inte gjorde anspråk på kropparna. Kina, efter den första rapporten som David Kilgour och jag skrev, antog en lag som kräver samtycke till organdonation, men utan att upphäva vare sig 1979 eller 1984 års lag. Det kinesiska kommunistpartiet, som driver rättssystemet, tillämpar inte heller lagen mot sig själv.

 

Utomlands skiljer sig situationen beroende på om staten har nationalitet eller territoriell jurisdiktion. Civilrättsliga länder har vanligtvis nationalitetsjurisdiktion, vilket innebär att de kan åtala sina medborgare för brott som begåtts utomlands. Common law-länder har vanligtvis territoriell jurisdiktion, vilket innebär att de endast kan åtala sina medborgare för brott som begåtts på deras territorium. För att gå längre än så krävs särskild extraterritoriell lagstiftning. När David Kilgour och jag började vårt arbete fanns denna extraterritoriella lagstiftning mot missbruk av organtransplantationer ingenstans. 

 

När det gällde att transplantera turism till Kina åtnjöt de från civilrättsliga länder ändå immunitet på grund av frånvaron av obligatorisk rapportering från läkare till hälsoadministratörer för denna turism. Vårdläkare skulle veta om transplanterade turister eftersom organmottagarna behöver läkemedel mot avstötning när de återvänder. När David Kilgour och jag började vårt arbete fanns inte heller denna obligatoriska rapportering någonstans.  

 

Det har varit betydande oro i Australiens parlament om missbruk av organtransplantationer i Kina. Det har varit många framställningar i Australiens parlament, både i representanthuset och senaten, som behandlar Falun Gong och organskörd, med början 2006 när rapporten som jag skrev med David Kilgour först kom ut och fortsätter till i år. Det är säkert att säga att parlamentet är välinformerat om övergreppen och har visat stor oro över övergreppen.

 

Jag har bara hittat ett försök till en motion i ämnet, en motion i senaten av senator Madigan. Senaten i juli 2014 nekade senatorn formellt tillstånd att fortsätta med motionen. Det verkar som om detta gjordes med utgångspunkt i att motionen kan få utrikespolitiska konsekvenser. Senatorn fick en minut på sig att tala om motionen. Och det var det. 

 

Denna begränsning är självpåtagen. Det finns inget konstitutionellt hinder som hindrar vare sig representanthuset eller senaten från att anta en motion med utrikespolitiska konsekvenser. Faktum är att guiden till senatens förfarande för meddelanden om motioner säger raka motsatsen och säger att "meddelanden om motion kan söka senatens godkännande av en fråga om inrikes- eller utrikespolitik". Det finns ingenting i kammarens stående order eller huspraxis, som publicerats, som förbjuder motioner med utrikespolitiska implikationer.

 

Begränsningen av motioner med utrikespolitiska implikationer, som praktiseras i Canberra, är övergripande. Massmördare söker immunitet. Förnekelse är slutskedet av folkmord. Att det australiensiska parlamentet är tyst om massövergrepp eftersom förövare vid makten skulle invända är att försvaga Australiens ansträngningar att bekämpa dessa illdåd. Tystnad av det australiensiska parlamentet inför allvarliga, systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter av makthavare har i sig utrikespolitiska implikationer, och dåliga sådana. Tystnad inför massövergrepp talar sitt tydliga språk.

 

Det kan finnas vissa situationer där det skulle vara klokt för antingen kammaren eller senaten att inte ta upp en motion med utrikespolitiska konsekvenser. Men att stänga av den parlamentariska diskussionen om massmord på oskyldiga utomlands eftersom det kan få utrikespolitiska konsekvenser är att gå för långt. 

 

Det finns flera parlament runt om i världen som har fördömt massmordet i Kina på samvetsfångar för sina organ. Australien borde följa efter. Det bör inte hämmas av en övervägande av utrikespolitiska konsekvenser som kan vara vettiga i andra sammanhang, men som inte är meningsfulla här. 

 

Det gjordes en studie och en rapport från underkommittén för mänskliga rättigheter, representanthuset, Joint Permanent Committee on Foreign Affairs, Defense and Trade, med titeln "Compassion, Not Commerce: An Enquiry into Human Organ Trafficking and Organ Transplant Tourism" från november 2018. Rapporten gav många rekommendationer riktade till den australiensiska regeringen, inklusive en om obligatorisk rapportering och en annan om extraterritoriell lagstiftning.

 

Rekommendationen om obligatorisk rapportering var följande:

"Underkommittén rekommenderar att den australiensiska regeringen samarbetar med staterna och territorierna, transplantationsregistren och det medicinska samfundet för att överväga lämpliga parametrar, skydd och andra överväganden, för att stödja ett obligatoriskt rapporteringssystem där medicinsk personal har en skyldighet att rapportera, till ett lämpligt register eller myndighet, all kunskap eller rimlig misstanke om att en person under deras vård har fått en kommersiell transplantation eller en som kommer från en icke-samtyckande donator, vare sig i Australien eller utomlands."

 

Det är oklart för mig i vilken utsträckning denna fråga faller inom den australiska statens och territoriella jurisdiktionen. Om jag är inom federal jurisdiktion är jag vidare osäker på om befintlig lagstiftning tillåter Australiens regering att kräva rapportering genom reglering, utan att lagstiftningen behövs. Om lagstiftning är nödvändig, och frågan faller inom federal jurisdiktion, bör detta parlament definitivt anta det. 

 

Underkommitténs rekommendation om ändring av brottsbalken var följande:

"Underkommittén rekommenderar att den australiensiska regeringen ändrar Criminal Code Act 1995 och all annan relevant lagstiftning i den mån det rör sig om brott som rör organhandel:

• inbegripa handel med mänskliga organ, inklusive uppmaning till kommersiell organtransplantation;
• gälla för alla australiensiska medborgare, bosatta eller juridiska personer;
• tillämpas oavsett om det förbjudna beteendet inträffade antingen inom eller utanför Australiens territorium."

Jag antar här att underkommittén menade att skriva "så att" istället för "i den mån".

 

Australiens regering, som jag förstår det, har inte rättslig befogenhet att ändra strafflagen; endast Australiens parlament kan göra det. Jag antar att det som underkommittén menade att rekommendera var att Australiens regering skulle föreslå parlamentet de föreslagna ändringarna. 

 

Ett regeringsförslag är inte nödvändigt för att Australiens parlament ska kunna anta lagstiftning. Även om det visserligen skulle vara svårare för en privat ledamots lagförslag att antas än en regeringsproposition, kan parlamentets antagande av privata ledamöters lagförslag ske och har skett.  

 

Australiens regering i februari 2021, som svar på underkommitténs rapport, uttalade om denna särskilda rekommendation om ändring av strafflagen att "Australiens regering accepterar denna rekommendation i princip." Ändå har regeringen hittills inte accepterat denna rekommendation i praktiken. Det finns hittills inget regeringsförslag till riksdagen om ändring av brottsbalken i den linje som underkommittén rekommenderar. Det finns inte heller någon privat ledamots proposition som föreslår parlamentet dessa ändringar av strafflagen.

 

Den australiska strafflagen har för närvarande ett lagstiftat förbud med extraterritoriell effekt av människohandel i syfte att avlägsna organ. Människohandel i syfte att avlägsna organ skiljer sig dock från handel med organ. Det finns för närvarande inget i australiensisk straffrätt med extraterritoriell effekt om organhandel. 

 

I eftermiddag möter jag regeringstjänstemän och kommer till mitt möte med dem att föra vidare förslaget att de genomför denna rekommendation, att regeringen föreslår riksdagen de ändringar i brottsbalken som underkommittén rekommenderat. Jag skulle här föreslå att alla parlamentsledamöter som är så benägna att göra detsamma och att i en privat ledamots lagförslag föreslå de ändringar av strafflagen som rekommenderas av underkommittén.

 

Det är svårt för privata ledamöters lagförslag att antas, är jag medveten om, även när regeringen i princip inte har några invändningar mot dem, enbart på grund av svårigheten att få den nödvändiga riksdagens tid. Ändå tjänar dessa förslag ett syfte genom att få bollen i rullning, och tydligt i lagstiftningsspråket anger vad som kan och bör göras.  

 

Dessa privata medlemmars lagförslag har föreslagits i många jurisdiktioner, inklusive Kanada, där jag kommer ifrån. Och de har varit användbara övningar. Det kanadensiska lagförslaget har ännu inte gått igenom parlamentet, men det verkar vara på väg att göra det.  

 

Australiska parlamentariker har genom de många framställningar de har lagt fram till parlamentet, såväl som genom underkommitténs rapport, visat förståelse för frågan om massmord i Kina av samvetsfångar för sina organ. Jag skulle föreslå att de tar nästa steg som ligger inom deras egen underkommitté.

 

David Matas är en internationell människorättsadvokat baserad i Winnipeg, Manitoba, Kanada. Han grundade tillsammans med David Kilgour och Ethan Gutmann International Coalition to End Transplant Abuse i Kina.